Min hjärtevärk och stora saknad efter brorsonen Alex har nu börjat stilla sig. Jag är inne på mitt andra dygn, full med lek tillsammans med denna galna (snart) 3-åring! Vi har plockat blommor, lekt, skrattat, pussats, kramats, gosat, kraschat bilarna minst 50 gånger och fastnat i sandlådan (mattkanten) så att den andre av oss måste putta den bilen som fastnat ut på golvet igen, minst lika många gånger. Vi har skålat i våra plastsnapsglas som varit fyllda med antingen päronsaft eller kaffe (coca cola), vi har kört med helikoprarna och landat på varandras axlar, spelat på min gamla dator och endast spelat melodi nummer 8 varje gång. Tittat på Toy Story 3 och suttit i samma fåtölj. Vi har kissat på toaletten och det kom ut ‘vatten’ och en gång tappade Alex racerbilen i toalettstolen, så då gick det ju inte att kissa! Vi har dansat och gjort roliga flörtminer mot publiken, sprungit i hallen och räknat ett-två-tre och sedan sprungit iväg (om ingen tjuvstartat innan dess förstås). Vi har klappat på Sigge och konstaterat att han är smussig i pälsen, men bara på det vita, inte på det gråa. Imorgon ska vi leka igen, jag längtar!
Plockat midsommarblommor!
Altandans!
Puss!