.

Ibland har man dagar då man inte orkar bry sig.
Dagar då man bara slutar tänka.
Dagar som känns så grå.
Så tomma att det känns som att allt utanför snurrar runt.
Själv står man i mitten och stirrar ut.
Man finns där någonstans långt där inne. Letar.
Letar efter nästa steg .
Nästa steg man ska ta för sig.
Letar så mycket att man segnar ihop.
Söker svar på frågor man inte ens visste att man hade.
Är det så här det är meningen att vara?
Skulle det här verkligen bli så overkligt?
Är det overkligt eller vad är det som händer?
Man vänder sig inåt istället för utåt.
Vrider och vänder. Snurrar runt.
Men blir det så mycket bättre?
Som om vinkeln på saker och ting skulle göra under.
Som om allt grubblande skulle utgöra en skillnad. Mitt i allt.
Mitt i allt var det ja.
För allt runtomkring fortsätter ju.
Precis som vanligt.
Precis som det är tänkt.
Alla är upptagna med sitt. Och det är ju även jag.
Ingen tid för eftertanke.
Fast det egentligen känns som att man tänker alldeles för mycket.
Kanske är det helt enkelt bara så.
Att alla tankar alltid kommer finnas där. Att man ska lära sig att leva med det.
Men hur fan är det då tänkt, att man ska få ut något vettigt av allt?

TEXTSAMLING

Är namnet på min nyaste kategori här i bloggen. Det kanske är många som inte vet, men jag har alltid älskat att skriva. Skriva vadsomhelst. Skriva listor på allt, saker som ska handlas, göras under en helg, kategorier på allt möjligt. Att lyckas få till den där perfekta handstilen på ett rondpapper på jobbet ger mig en feel-good känska. Jag har också alltid haft en dröm om att skriva en bok. Kunna kalla sig själv författare. Mitt projektarbete på gymnasiet var att skriva en textsamling/häfte med dikter/tankar. Det blev ett häfte på ca 30 sidor. Texterna kunde likna den här nedan. Jag kan få inspiration från vad som helst. Något jag läser. När någon känsla sköljer över mig, bra eller dålig. Då vill jag skriva. Uttrycka min egna vaga uppfattning om allt. Texterna behöver inte alltid handla om mig eller mitt privatliv. Det kan vara tankar tagna direkt ur luften, omskruvade till någon annat. För mig handlar det mest om att få ut något på ett papper eller över några tangenter. Låta det rinna ur.

MIN UPPFATTNING

Vissa dagar känns förutsägbara.
Andra dagar blir mest slentrianmässiga.
Många dagar blir bara som de blir.
En dag är inte samma som den andra.

Fick plötsligt ett behov av att hävda mig.
Vet väl egentligen inte vad jag vill komma fram till.
Eller jag vet kanske, men inte hur det blir.
Vad resultatet av allt skulle bli,
om man bara öppnade upp ett och annat.
Kanske är man rädd för att förlora.
Men då mest sig själv och ingenting mer.
Man uppfattas säkert som velig. Klen.
Visst, velande det går i släkten,
men klen, nej. Faktiskt inte.
Jag undrar om du vet det om mig.
På riktigt.

Jag antar att det som är det viktigaste,
det som skiljer oss åt så mycket.
Är grundtryggheten i allt.
Och den har jag.
Mer än du.